Äh, jag VET, jag ska inte bli larvig, och jag HAR väl babblat om min vän Jonas Eriksson tidigare, men det är så satans sjukt att han igår dömde matchen mellan Holland och Tyskland. Fan, på ett sätt är det större och tuffare att DÖMA en EM-match än att SPELA en EM-match. Ingår du i en startelva kan du liksom ”försvinna” i mängden och bli osynlig (vilket var precis vad en massa svenskar gjorde mot Ukraina), men är du domare så är ALLA ögon på dig, redo att kasta dig till vargarna. Och så kliver han in och är felfri. Jag är så oerhört imponerad av honom. Jag hyser tyvärr inga illusioner om att det svenska landslaget kommer att gå vrållångt i det här mästerskapet (men jag HOPPAS såklart), så nu tänker jag att det bästa som kan hända är att Jonas får döma finalen. Det vore magnifikt.

Bilden ovanför är från mitt bröllop 2005. Om jag ska sälta ner Jonas lite så ska jag klargöra att han här ingick i en delegation bestående av sju berusade män som höll ett gemensamt tal som ALDRIG tog slut. Klockades in på 44 minuter. Övriga gäster trodde att hela den här föreställningen var ett practical joke av något slag. Här en bild till, med två andra (redan här) skamsna talare.

Mannen i mitten heter Daniel. Redan här tycks han inse att det HÄR, det blir något som Fredrik kommer att ironisera kring om sju år, i bloggform. Mannen till höger heter Tobias. Han ser inte heller helt bekväm ut.
Jaja. Tiden läker alla sår. Och så tittar jag lite på Jimmy Fallon när han imiterar Bob. Han gör det så JÄVLA bra! Detta gör att jag RESPEKTERAR honom, det har jag inte gjort tidigare:

Och det här är då låten han sjunger:

Vad har vi att se fram emot idag då? Jag ska käka middag med två kompisar.