Det här gläder mig. Har inte hunnit/kunnat se så mycket än. Egentligen bara andra halvlek mellan Spanien och Italien, men DET var ju härligt. Resten av matcherna har jag ägnat åt att vara på fest, eller så har barnen snott TVn och krävt att Händige Manny ska ha företräde framför, låt säga, Schweinsteiger. Hur som helst, det är igång nu. Jag roas en smula av SVTs upplägg. De sänder från en biograf, yes? Inget konstigt i det, kanske, förutom den där helbilden när man ser storskärmen i bakgrunden och Andre Pops som en liten glasspinne i högra hörnet. Det ser udda ut. Dessutom måste jag ifrågasätta det här:
“Nu ska vi se hur det såg ut här inne när Italien gjorde mål…”
Ja, så klipper de till en reprisbild av biografpubliken, där folket i Italientröjor… jublar. Kom igen, Lena, vad skulle de ANNARS göra?
TV4-gänget har jag inte sett en sekund av än, så mina intryck därifrån får väl möjligen vänta till senare.
Kvällens match då? Jo, eftersom jag ska åka till Frankrike med mina barn i sommar så har jag lyckats övertyga dem om att Frankrike är ett SUPERINTRESSANT land, och det är KLART att vi måste se deras FOTBOLLSLAG spela mot England! Det verkar med andra ord löst. Och när Sverige spelar sover de, så det ska vara lugnt. Jag ska se matchen (2-1 till Sverige tror jag det blir) hemma hos min gode vän Daniel. Här en bild på mig och Daniel tagen under mitt livs enda “SURPRISE”-party.

Det var när jag fyllde 30. En otrolig kväll. Dagen efter åkte jag till Los Angeles för att spela in första säsongen av High Chaparall. Här en bild från den morgonen (när jag betalade ett slags PRIS).

Här en bild på mig och Filip när vi var med i någon gala och uppträdde som Simon & Garfunkel:

Vi sjöng The Boxer, förstås. Och slutligen en bild på Filip och DiLeva: 
Nej, slutligen en bild på mig och Filip när vi var med i en videokonferens en gång:

Nu ska jag besvara lite mail och tänka på svenska fans. Det är något med skildringarna från Camp Sweden, ösregnet där, det goda humöret, andan av hjälpsamhet, som gör mig väldigt rörd. Alltså, jag VET att jag inte borde bli så påverkad. Det är folk som ska kolla på fotboll som har lite oflax med vädret bara, men ändå. NÅGOT är det. Entusiasm kanske. Jag är så svag för entusiasm. Jag minns en scen från bröderna Coen-filmen “The man who wasn’t there”, där Billy Bob Thornton spelar en barberare. Det spårar ur lite grann för honom. Mot slutet sitter han i en bil med en kvinna, och hon säger till honom “Mr Crane… You’re an ENTHUSIAST!” Den gjorde ett starkt intryck på mig, den scenen. Och nu börjar jag tänka på bröderna Coen, som ju i min bok aldrig riktigt toppat “Fargo”. Himmel, vad jag golvades av den. Bara att den inleds med den här skylten:

Och att det inte alls stämde, att de bara hittade PÅ att en var baserad på en verklig historia. Hahaha. Oemotståndligt lekfullt. Nu tar vi en titt på trailern igen, vetja.

Jag älskar verkligen när det GÅR att kombinera starka thrillerhistorier med ett visst mått av galenskap. Senast jag såg denna lyckade hybrid in action var när jag såg den norska filmen “Huvudjägarna”. FULLSTÄNDIG dårpippi. Men också spänning. Den tycker jag nog att ni ska se om ni inte redan gjort det.

Helvete, han som spelar huvudrollen är SKAPLIGT lik Christopher Walken, hörni!
 
Detta om detta.