Ah, här har ni mig, i en hotellrumsäng i Östersund, där jag så här på förmiddagen tar igen mig lite. Vi bussade hit från Luleå, där vi hade fan så roligt igår i det fantastiska Kulturens Hus. Det blev natt i buss alltså, med torr luft, täppt näsa och desorienterande värre på grund av Filips befäst POTENTA indiska sömnpiller. Härligt.
Jag tänker på Östersund, jag gjorde lumpen här och det var jävligt poppis det här året, 1992, med djursexporr på VHS. Alla mina lumpenkompisar slukade verkligen “Cicciolina och Hästen” eller vad den nu hette (YOU fill in the blanks), men det där blev ju gammalt efter några veckor så jag brukade kvällstid fly den där GRAVT flåsiga stämningen och ge mig ut på stan istället. En rutin infann sig snart. Jag köpte en påse Tutti-Frutti-godis och gick till biblioteket där dom hade en enorm vinylsamling som inkluderade ALLT i Dylans produktion. Så där satt jag och spisade. Och, för att dra in Winnerbäck i detta, “nånstans där så blev jag den jag är nu“.
Nu ska jag ge mig ut på gator och torg. Solen skiner. Det är fan FREDAG I JÄMTLAND! (Och på en del andra ställen.)