… av skaparglädje där ute. Det piggar upp mig så där jag sitter och funderar på detta:

Detta är hänglås-crowden på Åkeshovs simhall, och alla ni som har koll på Åkeshovs simhall och sättet låsen hänger, i vilken ordning de sitter etc, inser förstås att bilden BARA kan vara tagen 07.44 i morse. Men varför hänger människor UPP sina lås där? De måste ju ändå släpa med NYCKELN hem. Det verkar obegripligt för mig. På Västerbron i Stockholm sitter det också en massa lås:

Men jag ANAR att det är nåt slags manifestation kring alla självmord som initieras där uppe, eller vänta nu, det var ju bara en sökning bort såklart: tydligen sitter de där för att prisa KÄRLEKEN. Okej, det var ju mer upplyftande. Men den anala delen av min person blir lite yr av sådant här – lås utan skåp. Kan ingen ställa upp en radda jävla skåp där uppe? Typ en sån här bara?

Hur som helst. Det var detta jag SATT och tänkte på. Nu SITTER jag och tänker på skaparglädje och Stefan Andolf, den begåvade (och kanske märklige) mannen som snitsat ihop den RÅDANDE vinjetten till podcasten. Nu har han gjort en remix på låten, med tillhörande video. Den är riktigt härlig, och en detalj jag förtjusat mig i lite extra flimrar förbi precis på slutet.

Det är helt enkelt Stefan Andolfs väggklocka. Den är halv fem, som ni ser, och jag VILL så gärna att den ska vara halv fem på NATTEN, för ALLT i Stefan Andolfs person ANDAS nattmänniska. Sen jag fick barn är jag bara i undantagsfall nattmänniska (och då alltid ofrivilligt, och under skrikiga former) så jag gläds när jag ser nattmänniskor i full blom. Här är videon i alla fall. Vi älskar sådana här initiativ så jag “rundar” gärna med en uppmaning till er alla att fortsätta skicka era grejer till oss.