… artar sig väl rätt okej, eller hur? Först och främst blev jag inte så bakfull som jag kanske fruktade när jag igår natt låg på vardagsrumsgolvet och lyssnade på den här skivan:

Sedan blev det en relativt meningslös bioupplevelse mellan 12.00 och 12.40.

Sedan log jag för mig själv när jag insåg att en av bakgrundsfigurerna i gamla fina Creedence Clearwater Revival var/är så lik min gamle vän Hans-Göran från “Lite Sällskap”:

Ja, sedan tänkte jag på åren 2002-2003, då jag tränade mycket på Eriksdalsbadet. På den tiden hade jag ett kort där jag fyllde i mina resultat och sedan förvarade jag det i gymmet mellan träningarna, och när jag i torsdags var och sprang på ett av Eriksdalsbadets 644 löpband så såg jag den där kortsamlingen och tänkte för mig själv att mitt kort kanske fortfarande finns kvar där, bland de andra.

Och om det nu finns där så är det väl med träningskort som det är med twitterkonton att de flesta är multnande/övergivna, och metaforen för livet som tomt ekande kyrkogård blir nu så kraftfull att jag måste fokusera på annat för att inte lördagkvällen ska raseras. Just nu läser jag den här boken:

Den är skriven av en colombiansk kvinna som satt kidnappad i Amazonas i sex år och till sist lyckades rymma. Förhållandena var hemska. Första gången hon skulle gå på toa där ute i skogen förvånades hon över att ett flygplan tycktes landa alldeles i närheten. Sedan insåg hon att ljudet av “flygmotorerna” kom från de hundratals flugor och skalbaggar och getingar och VIDRIGA FLYGANDE KREATUR som surrade kring hennes fötter och som i upphetsningen av tanken på fresh bajs flög in i varandra så att de svimmade.

Men boken handlar inte om det, utan lustigt nog om tiden då Marcus Birro jobbade på TV4. Och eftersom även han håller på att skriva en bok om den tiden nu så ser jag fram emot att se vilken av böckerna som blir bäst.
Så. Nu börjar det bli kväll och jag är jävligt sugen på att se om den här filmen.

För jag vill så gärna uppleva den här scenen, och allt det andra:

Vad gör ni då?